Om en timme ska jag vara på vårdcentralen. Jag hoppas att det här går vägen nu för det verkar så krångligt att behöva skicka egenremiss och hålla på. Jag ska ta och spana lite på viktop.se efter lite tips till vad som jag ska säga till läkaren och sånt. Jag återkommer senare när jag varit hos läkaren.

Jag sitter här och är skapligt nervös inför imorgon. Värst med morgondagen är att jag är så känslig och skäms för att prata om min vikt och hur mycket jag väger och hur långt låtit det gå. Men det ska nog gå bra. Jag behöver bara framstå som seriös och riktig och få läkaren att förstå att jag behöver den här operationen och att det är rätt för mig. Om ine annars så ska han ju bara vidarebefordra mig till kirurgen. Oj så nervös jag är ikväll.

Idag när jag vaknar och kliver upp ser jag att det är sol ute. På en gång känns allt lätt och bra. Jag ska snart bege mig ut och gå i det underbara vädret. Härligt med en morgonpromenad i ljuset :D Underbart. Jag känner att det här kommer att bli en bra vecka. Gud så skönt.

Ja här har jag ryckt upp mig från morgonens misstag.
Jag har använt crosstrainern i tjugo minuter
och druckit ap-mycket vatten här på kvällningen.
Känner mig som en ny människa :D

Ja idag vaknade jag med dåliga förutsättningar för att få en bra dag. Igår bakade jag bröd till kvällsfika och så fanns det kvar i morse så frukosten bestod av vitt bröd och pålägg. Ingen bra start för min kropp för det vita brödet gör mig bara sugen och omätt. Ja ingen vidare start. Att vi sedan begav oss till stan och åt där för att vi inte skulle hinna annars tidsmässigt blev ju värre. Vad väljer man att äta då? Jo friterad mat blev det. Dålig fortsättning på de dåliga förutsättningarna.

Men nu är jag hemma, klockan är snart två och resten av dagen kan bara bli bättre. Jag ska nu börja städa här, när städningen är klar blir det Crosstrainern i 20 min innan duschen. Nu behöver jag röra på mig känner jag här. På återseende.

Om 5 dagar ska jag till vårdcentralen och träffa läkaren om prata om min övervikt. Jag vill göra en gastric bypass och få hjälp av läkaren att skicka en remiss. En remiss mot ett bättre liv. Jag tänker berätta för läkaren om att jag har gått till dietist men det inte fungerade när hon sa åt mig: "ät såhär", att jag försökt med nutrilett och bara gått upp igen, att jag försökt äta mindre och motionera mer men min kropp håller i de extrakilon jag har och sätter in allt motstånd som går och jag går ner drygt 4hg på en vecka och det gör att jag blir omotiverad och inte fortsätter. Jag är otålig och vill gå ner två kilo i veckan och gå stadigt neråt utan stopp. Jag behöver hjälp att gå ner i vikt.

Jag sitter ganska ofta nu och läser på www.viktop.se och ser vad andra har att säga. Det verkar som att även om den här läkaren inte ger mig en remiss till en kirurg så kan jag skriva en remiss själv och få träffa en kirurg och diskutera en operation. Jag vill ha den här operationen, lägga om mitt liv, äta bra och börja motionera lite men lagom med promenader och med hjälp av operationen gå ner i vikt och känna mig motiverad att fortsätta. Jag vill göra något åt det här. Jag vill anstränga mig för att få allting bättre. Jag vill börja med ett aktivt liv och börja motionera, gå ner i vikt och kunna sätta mig på en häst igen typ. Jag vill ha en förändring.

Om fem dagar träffar jag läkaren som förhoppningsvis ger mig en remiss till kirurgen. Sen om inget händer med tiden och det tar lång tid verkar det som att man kan hävda vårdgarantin och då få tid till en kirurg. Sen när/om jag blir godkänd för operation där verkar det som att jag kan åberopa vårdgarantin igen och kräva behandling inom några månader. Om allt flyter på skulle jag kunna vara opererad i höst? Nåja, nu ska vi se så att nånting händer här den femte februari först och sen tar vi det därifrån.

Nu ska jag räkna dagarna till den femte. Har inte berätat det för någon i min närhet ännu. Hur ska jag berätta det för min sambo? Måste göra det snart. Funderar på att vänta tills efter jag varit hos läkaren.

Idag är det sista dagen på januari och idag ställde jag mig på vågen efter att ha vart på toa på morgonen. Idag tog jag mig i kragen för att verkligen ta reda på vad den här kroppen väger idag. Hundraförtioett komma två väger jag idag. Herregud, hur har jag låtit mig själv gå över hundraförtio? Just nu så har jag ingen aning om hur jag ska stava 40 heller och orkar inte bry mig, fyrtio? förtio? Äh!

Hur i helvete kan jag som bara passerat tjugo med ett par år väga hundraförtioett komma två kilo? Varför har jag ingen spärr som andra i min ålder som är överviktiga och väger åttio kilo? Herregud, tänk om jag vägde åttio kilo. Gud så smal jag skulle vara....

Idag är en dag som så många andra. Idag är en sådan dag då jag vaknar och kliver upp. Börjar fundera på frukost, ska jag äta eller inte? Jag vet inte hur jag ska göra. Idag som alla andra dagar. Det blev en dusch och jag kliver ur dushcen ren och fräsch. Ska det bli frukost eller ska jag bara dricka kaffe. Vänta det finns ju godis i skåpet. Godis från igår. Godis som jag och sambon inte åt upp igår. Godis. Lösviktsgodis. Choklad i kylen. Chokladbollar från Delicato. Nä inte idag. Men hur blir det med frukosten? Tar fram godisskålen och äter några godisar. Nä, godis till frukost? Sätter på kaffebryggaren...

Ska jag ringa idag? Ska jag ringa till läkaren eller ja vårdcentralen idag? Är idag dagen jag ska ta steget mot att bli av med alla dessa extrakilon. Jag kollar på internet och hittar att telefontiden till vårdcentralen öppnar klockan 7. Ska jag ringa? När klockan blir kvart över sju ringer jag och bokar en tid. De ska ringa upp halv nio.

Klockan är nu snart nio. De har ringt. Jag har pratat med den lite otrevliga sjuksköterskan i telefonen. Jag har berättat för henne att jag är överviktig och behöver hjälp att bli av med min övervikt. Jag klarar det inte själv. Hon frågar om jag tänkt mig tabletter eller operation. I mitt eget huvud ropar jag operation operation men till henne säger jag att jag vet inte och vill höra vad en läkare tycker. Jag vill inte bli avfärdad för att de tror att jag försöker ta en genväg till att bli smal. Tro mig, det här är ingen genväg. Det är snarare min sista väg. Jag berättar för henne att jag väger 135kg, jag ljuger. Jag väger 141kg. Hon frågar mig hur ång jag är och då säger jag 174cm och inbillar mig att det blir skillnad på 173cm och 174cm. Hon svarar att det blir ett väldigt högt BMI och jag är ju inte särskilt gammal heller. Jag ska få en tid till att träffa en läkare. Jag ska få prata med en läkare. Jag sitter i soffan, pratar med sköterskan och känner hur jag är tårögd och skäms för hur mycket jag väger. Ber till gud att sambon inte vaknat ännu och hört när jag sagt den hemska siffran 135. När jag ljög om hur mycket jag väger.

Torsdag den femte februari ska jag prata med läkaren. Den femte februari ska jag sitta och prata med läkaren och jag kommer gråta. Eller ja tårarna kommer rinna för att jag tycker det är hemskt hur mycket jag väger och hur jag låtit det gå så långt och väga 141kg. Jag har försökt så många gånger att gå ner i vikt. Jag ahr försökt gå till dietist. Det gav i stort sett ingenting. Jag har försökt motionera och träna men det har blivit värre och värre i och med att jag bara blivit tjockare och inte velat gå till gymmet med de smala människorna. Jag har försökt med nutrilett men bara gått upp igen. Jag har försökt med dieter och konstiga saker men bara gått upp igen de gånger jag gått ner något.

Den femte februari ska jag träffa läkaren och jag vill då få en remiss till sjukhuset och jag vill göra en gastric bypass. Jag vill operera mig och starta ett nytt liv och gå ner i vikt. Hur länge kan jag överleva och väga över 140kg? Nä, jag behöver en nystart och jobba stenhårt för att bli lättare. Jag ska prata med läkaren om att starta ett nytt liv.

Välkommen hit till min blogg där jag vill dela med mig av mina tankar och mina erfarenheter på min väg mot ett nytt hälsosammare och bättre liv.