Ett stort steg framåt
Idag är en dag som så många andra. Idag är en sådan dag då jag vaknar och kliver upp. Börjar fundera på frukost, ska jag äta eller inte? Jag vet inte hur jag ska göra. Idag som alla andra dagar. Det blev en dusch och jag kliver ur dushcen ren och fräsch. Ska det bli frukost eller ska jag bara dricka kaffe. Vänta det finns ju godis i skåpet. Godis från igår. Godis som jag och sambon inte åt upp igår. Godis. Lösviktsgodis. Choklad i kylen. Chokladbollar från Delicato. Nä inte idag. Men hur blir det med frukosten? Tar fram godisskålen och äter några godisar. Nä, godis till frukost? Sätter på kaffebryggaren...
Ska jag ringa idag? Ska jag ringa till läkaren eller ja vårdcentralen idag? Är idag dagen jag ska ta steget mot att bli av med alla dessa extrakilon. Jag kollar på internet och hittar att telefontiden till vårdcentralen öppnar klockan 7. Ska jag ringa? När klockan blir kvart över sju ringer jag och bokar en tid. De ska ringa upp halv nio.
Klockan är nu snart nio. De har ringt. Jag har pratat med den lite otrevliga sjuksköterskan i telefonen. Jag har berättat för henne att jag är överviktig och behöver hjälp att bli av med min övervikt. Jag klarar det inte själv. Hon frågar om jag tänkt mig tabletter eller operation. I mitt eget huvud ropar jag operation operation men till henne säger jag att jag vet inte och vill höra vad en läkare tycker. Jag vill inte bli avfärdad för att de tror att jag försöker ta en genväg till att bli smal. Tro mig, det här är ingen genväg. Det är snarare min sista väg. Jag berättar för henne att jag väger 135kg, jag ljuger. Jag väger 141kg. Hon frågar mig hur ång jag är och då säger jag 174cm och inbillar mig att det blir skillnad på 173cm och 174cm. Hon svarar att det blir ett väldigt högt BMI och jag är ju inte särskilt gammal heller. Jag ska få en tid till att träffa en läkare. Jag ska få prata med en läkare. Jag sitter i soffan, pratar med sköterskan och känner hur jag är tårögd och skäms för hur mycket jag väger. Ber till gud att sambon inte vaknat ännu och hört när jag sagt den hemska siffran 135. När jag ljög om hur mycket jag väger.
Torsdag den femte februari ska jag prata med läkaren. Den femte februari ska jag sitta och prata med läkaren och jag kommer gråta. Eller ja tårarna kommer rinna för att jag tycker det är hemskt hur mycket jag väger och hur jag låtit det gå så långt och väga 141kg. Jag har försökt så många gånger att gå ner i vikt. Jag ahr försökt gå till dietist. Det gav i stort sett ingenting. Jag har försökt motionera och träna men det har blivit värre och värre i och med att jag bara blivit tjockare och inte velat gå till gymmet med de smala människorna. Jag har försökt med nutrilett men bara gått upp igen. Jag har försökt med dieter och konstiga saker men bara gått upp igen de gånger jag gått ner något.
Den femte februari ska jag träffa läkaren och jag vill då få en remiss till sjukhuset och jag vill göra en gastric bypass. Jag vill operera mig och starta ett nytt liv och gå ner i vikt. Hur länge kan jag överleva och väga över 140kg? Nä, jag behöver en nystart och jobba stenhårt för att bli lättare. Jag ska prata med läkaren om att starta ett nytt liv.
Välkommen hit till min blogg där jag vill dela med mig av mina tankar och mina erfarenheter på min väg mot ett nytt hälsosammare och bättre liv.
Ska jag ringa idag? Ska jag ringa till läkaren eller ja vårdcentralen idag? Är idag dagen jag ska ta steget mot att bli av med alla dessa extrakilon. Jag kollar på internet och hittar att telefontiden till vårdcentralen öppnar klockan 7. Ska jag ringa? När klockan blir kvart över sju ringer jag och bokar en tid. De ska ringa upp halv nio.
Klockan är nu snart nio. De har ringt. Jag har pratat med den lite otrevliga sjuksköterskan i telefonen. Jag har berättat för henne att jag är överviktig och behöver hjälp att bli av med min övervikt. Jag klarar det inte själv. Hon frågar om jag tänkt mig tabletter eller operation. I mitt eget huvud ropar jag operation operation men till henne säger jag att jag vet inte och vill höra vad en läkare tycker. Jag vill inte bli avfärdad för att de tror att jag försöker ta en genväg till att bli smal. Tro mig, det här är ingen genväg. Det är snarare min sista väg. Jag berättar för henne att jag väger 135kg, jag ljuger. Jag väger 141kg. Hon frågar mig hur ång jag är och då säger jag 174cm och inbillar mig att det blir skillnad på 173cm och 174cm. Hon svarar att det blir ett väldigt högt BMI och jag är ju inte särskilt gammal heller. Jag ska få en tid till att träffa en läkare. Jag ska få prata med en läkare. Jag sitter i soffan, pratar med sköterskan och känner hur jag är tårögd och skäms för hur mycket jag väger. Ber till gud att sambon inte vaknat ännu och hört när jag sagt den hemska siffran 135. När jag ljög om hur mycket jag väger.
Torsdag den femte februari ska jag prata med läkaren. Den femte februari ska jag sitta och prata med läkaren och jag kommer gråta. Eller ja tårarna kommer rinna för att jag tycker det är hemskt hur mycket jag väger och hur jag låtit det gå så långt och väga 141kg. Jag har försökt så många gånger att gå ner i vikt. Jag ahr försökt gå till dietist. Det gav i stort sett ingenting. Jag har försökt motionera och träna men det har blivit värre och värre i och med att jag bara blivit tjockare och inte velat gå till gymmet med de smala människorna. Jag har försökt med nutrilett men bara gått upp igen. Jag har försökt med dieter och konstiga saker men bara gått upp igen de gånger jag gått ner något.
Den femte februari ska jag träffa läkaren och jag vill då få en remiss till sjukhuset och jag vill göra en gastric bypass. Jag vill operera mig och starta ett nytt liv och gå ner i vikt. Hur länge kan jag överleva och väga över 140kg? Nä, jag behöver en nystart och jobba stenhårt för att bli lättare. Jag ska prata med läkaren om att starta ett nytt liv.
Välkommen hit till min blogg där jag vill dela med mig av mina tankar och mina erfarenheter på min väg mot ett nytt hälsosammare och bättre liv.
Kommentarer
Trackback
